I några år nu har det mesta blivit så fel i mitt liv. Jag och många andra har sagt att snart vänder det...men det blir bara mer och mer. Snart lägger jag mig under täcket och kliver inte upp förrän det vänder. Det har varit massa, de senaste året har varit värst. Först Felicia som vi inte vet vad det är för fel på, mamma har cancer och nu verkar inte mormor klara sig så många dagar till. Idag var det nära. Nog för att hon är dement och för att hon inte mår bra, det kanske är skönt för henne att få somna men i alla fall. Varför kan man inte bara få vara helt bekymmersfri i alla fall nån månade eller nåt??????? Mamma om nån behöver verkligen inte det här nu, hon behöver tänka på sig själv.

Mitt i allt detta så har jag ändå en föraning om att snart, snart, så kommer det en ljusglimt i vårt liv och det kommer hända nåt fruktansvärt roligt och bra:) Den känslan lever jag på nu, för den känslan gör att jag kliver upp på morgonen och tycker att livet trots allt är underbart! Men den största anledningen till att jag kliver upp är min underbart goa dotter som gör mig galen, glad och på alla sätt får mig att må bra!

En sak till som gör mig glad är mina vänner! Ni är underbara och jag skulle inte klara allt utan er!

Jag saknar dig Maria!

Hoppas vi kan ses på söndag Erika!

Hoppas ni har det supermysigt i ert nya hus Regina!

Vill träffa dig Marie J och dig Sara nu!

Syrran, du är för långt borta! Saknar dig!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan!

Ha de!